Men - vad menar du egentligen?!

I torsdags fick jag väldigt bra frågor när jag snabbt snabbt snabbt återkopplade era (goda!) resultat på examinationen av antiken. En av dem jag funderat mycket på är den (lite arga) "Men vad VILL du egentligen att vi ska göra? Ena gången säger du att alla tolkningar är OK, och andra gången att det inte är OK att tänka fritt? Hur ska du ha det?"

Jag menar VERKLIGEN av hjärtat att man kan - och ska! - tänka fritt när man läser litteratur. Att man ska ta vara på sina associationer och de idéer som litteraturen ger en, och som samtalen om litteratur kan ge. SAMTIDIGT är det min absoluta övertygelse att när man analyserar litteratur är inte allt "rätt". Flera olika sätt att se en text, eller en berättelse, kan vara riktiga, så är det absolut. Som Niels Bohr, den världsberömde och världsomvälvande fysikern sa: "Motsatsen till en djup sanning kan mycket väl vara en annan djup sanning." Men det betyder inte att "allt är rätt". Du kan associera som du vill, och jag ed, och ingen kan säga att vi "associerar fel". Men när vi analyserar måste vi hålla oss till texten, som visserligen säkert kan förstås på fler sätt än ett - men inte hursomhelst.

Analys är en sak. Associationer kan vara något annat.

Det här ska jag försöka vara lite tydligare kring. Jag ska ta lite tid på tisdag att resonera om detta. Och jag är så glad över att frågan gjordes tydligare för mig i torsdags. DET var verkligen bra! Tack!